Våra elever

Våra elever
I skolan

torsdag 8 december 2011

Den här sången gör mig glad

Var nöjd med
Allt som livet ger
Och allt det som du kring dig ser
Glöm bort bekymmer, sorger och besvär!
Var glad och nöjd
För vet du vad
En björntjänst gör ju ingen glad
Var nöjd med livet som vi lever här

Varthän jag än strävar
Varthän jag än går
Står ljung och snår
Kring mina spår
Jag älskar bin och deras bon
För honung är ju min passion
Och vill du av myror få munnen full
Så ta en till under sten och mull
Och kanske - Smaka på dom..!
"Äta myror?"
Det är världens käk,
kittlar dödsskönt i kistan!
"Mowgli, se upp!"

Var nöjd med allt du ser och allt som livet ger
"Men när?"
Allt livet ger...

Var nöjd med
Allt som livet ger
Och allt det som du kring dig ser
Glöm bort bekymmer, sorger och besvär!
Var glad och nöjd
För vet du vad
En björntjänst gör ju ingen glad
Var nöjd med livet som vi lever här

Om frukter de lockar
Banan eller bär
Se till att du plockar
Dom utan besvär
Vill du plocka frukter av bästa klass
så använd din höger och vänster tass
men klorna dom ska du dra in
Så fort du ska ta en fin apelsin
Hoppas att du har förstååått?
"O, ja. Tack Baloo!"

"Oj, oj... Så utomordentligt fånigt..."
Kom an katten, det svänger ju!

Var nöjd med livet som vi alla lever här
"Bland träd och bär!"
Vi lever här

tisdag 29 november 2011

Julens mat

Julhögen 
Den vackra julhögen har en gammal tradition från bondesamhället. Den delades ut till alla i hushållet, från husfar till den enklaste drängen och var utformad efter gårdens status och rikedom. Vanligen bestod den av några grova brödkakor i botten, vetebröd och kanske frukt överst. Man kunde ibland t.o.m. se några korvar sticka ut ur högen!
En såkaka bakades alltid till julen. Den var ett vackert dekorerat vetebröd, ett s.k. skådebröd, utseendet var olika beroende på landsändan. Det fick ligga framme på bordet hela julhelgen. Efter helgen lades den undan, ofta i såbingen bland utsädet och fick torka. När vårbruket började, delades den mellan karlarna och draghästarna, en del blandades också i utsädet. Man menade att då överfördes julens kraft och välsignelse till karlarna och djuren och att det växte bättre under den kommande sommaren.

Lussekatterna härstammar från den katolska tiden då stiftens biskopar klädde ut sig till St. Nikolaus, julens skyddshelgon. Han delade ut bullar och äpplen till alla snälla, duktiga skolbarn. De lata fick däremot smisk från en man som hade klätt ut sig till Djävulen. Den tidens betyg, kan tänkas!
När Sverige blev protestantiskt, försvann alla helgon, däribland St. Nikolaus, men bullarna behöll vi!
I 1600-talets Tyskland hade man bytt ut Nikolaus mot Jesusbarnet och Djävulen uppträdde oftast som en Djävulskatt. Av någon anledning började man kalla bullarna för Lussekatter. De kunde bakas ut till olika former, allt från katter och kusar till kyrkfönster och biskopsmössor.

Klenäten är ett gammalt bakverk som kom till södra Sverige i slutet av 1400-talet. Först bakades de av sockerbagarna i Malmö i början av 1500-talet. Klenan, som kakan ibland kallas, kommer från ordet klenod, fint arbetat föremål, smycke. Struvor bakas på liknande sätt fast med järn. Båda friteras i olja och rullas sedan i socker.
Hur många har förresten sett en äkta brödstång hängande i taket? Det var förr ett sätt att förvara bröd på, så här kunde det se ut! Här är det knäckebröd som hänger, men även tunna brödkakor med hål i mitten kunde förvaras så.




Toppsocker är inte så vanligt numera, när man oftast köper färdig glögg. Men kokar man glöggen själv, placeras en bit toppsocker på en galler över den heta glöggrytan och så häller man över lite brännvin. Sedan tänder man på och så öser man den brinnande heta glöggen över toppsockret tills sockret smält och runnit ner i glöggen. Det karamelliserade sockret ger smak åt glöggen.
Glöggen var dock inte den enda juldrycken. Det bryggdes öl och svagdricka, senare även julmust.

Senap gjordes också förr själv. Varje husmor hade sitt eget recept, men gemensamt är att man hade senapskorn i. De rullades med en (kanon)kula i en skål tills de blivit lagom finmalda. Mortel kunde också användas om man saknade den riktiga "senapskulan". Det finns olika sorter av senapsfrö, både mörka och ljusa.




Julens pynt var i början hemgjort, förstås. Det knåpades flitigt med halmslöjd i stugorna och de gamla vackra halmbockarna, stjärnorna och de mindre figurerna är uppskattade än idag. Tyvärr har folk numera varken tid